Blixten McQueen hos tandläkaren

Jag ställde klockan på 06.00 eftersom jag ville att vi skulle vara i god tid till Jaxons första tandläkartid 07.30. Gick jag då upp 06.00? Nej naturligtvis inte. Vi steg upp 06.40 vilket resulterade i att jag fick lägga i en väldigt hög växel och fixa frukost, borsta tänder, klä på oss, mata hundar och kissa hundar i rallyfart för att hinna. Hade jag ägt en   Blixten McQueen dräkt så hade jag valt att ha den på mig idag.
Jag rusar in på tandläkarexpiditionen med Jaxon under armen, rufsigt hår och stirrig blick, ett par sekunder innan klockan är 07.30. Det är nya tider nu och man checkar inte längre in sig hos damen som sitter i kassan utan man ska skriva in sig på en dataskärm. Och hur går då det till? Jo man skriver in sitt/besökarens personnummer. Herregud ska man behöva komma ihåg sitt barns personnummer... Jag kände mig genast som en dålig mamma och blev svettig bara av tanken på att behöva gå fram till disken och säga att jag tyvärr inte kommer ihåg mitt barns personnummer. Men efter ett par vilda gissningar, långsökta teorier och ett intensivt arbete på hjärnkontoret så satte jag slutligen alla siffror rätt. Alltså jag vet naturligtvis vilket år han är född och så men det är de fyra sista jag har svårt för om någon inte förstod det :)
 
Jaxon tyckte att det var jätte roligt hos tandläkaren. Och jag tyckte att det var jätte intressant eftersom jag fick vatten på min kvarn. Ge inte små barn socker i onödan. Jag förklarade för tandläkaren att folk höjer på ögonbrynen och tycker att jag är konstig när jag säger att NEJ han ska inte smaka på det där. Då sa hon att det är inte upp till andra att avgöra om mitt barn ska ha fina hela tänder eller inte och att jag ska vara sten hård. Jag är mamman och jag bestämmer! Tummen upp för tanddläkaren.

3km CHECK!

Det går bra nu! 3km klarade vi idag. Det trodde jag ju inte för ett par veckor sen :)
Nya snabba springskor har jag fått av mamma oxå! Eller snabba och snabba kanske dom inte är. Jag springer inte på jätte bra tid men det ska jag förbättra nu när jag äntligen orkar springa en bit.
 
Mitt delmål är att orka springa 5km.
Mitt stora mål är att orka 1 mil.
 
Fast altså en mil kanske är orealistisk. Eller? Nä det ska nog gå. Skam den som ger sig!
 
 

Edet runt

Idag har Jaxon hejat på sin duktiga mormor som sprang Edet runt.
Det såg jätte roligt ut och jag är verkligen imponerad av dom där snabba typerna som tog täten. Jag är imponerad av alla som orkar springa 5 eller 10 km men speciellt av dom där typerna. Det slog mig att jag nog kan vara med nästa år. Jag har redan ökat och kan nu springa 2,5 km så 5 km rundan borde ju inte vara en omöjlighet om jag tränar i ett helt år.